Det är för mig helt oförståeligt hur man en sekund kan tycka att det här är en fabulös dag och se fram emot att jobba, pendla hem och sedan göra något fint, sedan går det en liten stund och man vill bara implodera och dö.

 

Har knappt gått två timmar av denna arbetsdag och jag är så less och frustrerad.

 

Okej, jag må vara lite dramatiskt. MEN DET ÄR SÅ DET KÄNNS, OKEJ?

 

Lever på det faktum att gårkvällen var fin och att framtiden är ljus. Kan vi bara få gå hem? USCH.